onsdag 1 augusti 2012

Varför inte betala lön helt enkelt?

En australiensisk professor i nationalekonomi vid namn Bill Mitchell skriver enormt långa bloggposter av vilka man (jag) ofta inte orkar läsa mer än hälften eller ens det. Synd, för han har ofta mycket intressanta synpunkter som går på tvärs med den officiella nationalekonomiska kyrkan. Här är i alla fall en post som jag läste ungefär hälften av. Det intressanta är att den bland annat handlar om en sorts arbetsmarknadspolitik i Storbritannien och Australien som förefaller vara i samma stil som svenska påfund à la Fas 3. Här har vi professor Bill himself:



Enligt Mitchell har regeringarna genom klantig politik gjort arbetslösheten onödigt stor. Som bekant är det knappast lämpligt med stora nedskärningar under en lågkonjunktur. Det kommer att skicka konjunkturen ännu längre ner i dyn. Men det gör man och tror att det på något sätt skall gå bra i alla fall. Men under resans gång blir mängder av människor arbetslösa, och en del har väldigt svårt att hitta nya arbeten. Regeringarnas lösning på det blir att skapa en flora av privata företag som på något sätt skall leta fram arbeten, samt att införa arbetsplikt: den som går på socialbidrag måste ta anvisade arbeten för att inte mista bidraget.

Jag antar att uppläggen är olika i olika länder, men principerna verkar ungefär desamma: privata företag skall parasitera på de arbetslösa, och de som inte kan hitta arbeten blir nära nog rättslösa. Då kan vän av ordning fråga om det inte är rätt att man gör ett arbete i utbyte för socialbidraget. Det kan låta rimligt, men varför utgår inte lön när man faktiskt gör ett arbete? Är det bara dumhet och elakhet, eller finns det en baktanke? Eller flera baktankar? Man kan ju tänka sig att det helt enkelt handlar om att trycka ner folk i skiten och tala om att det är det man gör. Men det finns fler aspekter:

En möjlig baktanke är att den här typen av oavlönade arbeten skall fungera som sänke för lönenivån i stort. Jag vet inte var den här typen av arbeten kan förekomma, men så fort de dyker upp i sammanhang där även folk med vanliga anställningar finns så bör man ana oråd. Det blir som när bemanningsföretagen kommer in, fast ännu värre. Ett tryck på människor med vanlig lön att inte kräva mer, för då kan de på något listigt sätt bli utslagna och själva hamna bland bidragsslavarna. Det här kommer att sprida sig som ringar på vattnet över hela arbetsmarknaden, de flesta kommer på sikt att beröras direkt eller indirekt.

Genom att inte betala lön utan bidrag gör man förmodligen också att de berörda arbetslösa tappar kvalifikationspoäng vad det gäller pensioner och försäkringar. Det ses förmodligen som en fördel i vissa kretsar det också.

Därmed är motkraven lätta att formulera. För normalt arbete skall normal lön och andra förmåner som gäller på berört avtalsområde tillämpas. Dessutom skall arbetsgaranti införas, så att staten garanterar att alla som vill ha arbete skall få det. Det finns vissa frågor om finansieringen av detta, men frågorna har svar och de kommer i framtida inlägg!




2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

När S vann makten 1932 var ett av deras främsta krav att avskaffa den s.k. Arbetskommissionen som skickade arbetslösa människor på jobb för lön längre än avtalslönerna.

Det vore ett utmärkt krav att ta upp igen. Men så långt tänker väl inte dagens sossar.

Utvecklingen verkar gå mot återinförande av slaveriet istället.

Björn Nilsson sa...

På sätt och vis finns redan slaveri i form av gäldslaveri: folk som är bundna till händer & fötter genom bankkrediter som de har väldigt svårt att ta sig ur. I Fas 3 är man mer öppen vad det handlar om, nämligen ofrihet. På sina håll i USA har motsvarigheten till våra gamla gäldstugor införts också: skuldsatta riskerar att sättas i fängelse!